Blog Image

Christinas Blogg

Moraltant med livslust

Krönika Posted on 2012-04-28 09:07

Med risk för att låta som en moraltant har de två första avsnitt
ur dokumentärserien Skönhetsbubblan fått mina känslor att formligen koka över… och
jag kan inte låta bli att fråga mig, hur det kunde gå så fel i ett samhälle där
vi strävar efter jämlikhet och allas lika värde?

Frågan var aktuell
redan för några år sedan då den debatterades utifrån Thomas Johanssons bok
Makeovermani, vars föreläsning jag hade förmånen att ta del av. Och nu tycks Makeovermanin
ha övergått i en hysteri av människor som känner så pressade av samhällets alla
krav och förväntningar att de förlorar sig i sin utsida, går vilse utan att
finna vägen tillbaka. Programmet handlar om skönhetsoperationer, om vem som ska
betala operationen, om botox och personliga träningsprogram som hjälps upp med
en operation. Om helt normala kvinnor och män som är beredda att spendera en
förmögenhet på ingrepp på sig själva och som säger sig må bra av att ta hand om
sig själva, i en kontext där ta hand om sig själv innebär att sövas ner och med
livet som insats låta någon sätta kniven i din kropp med motiveringen – Den lilla
risken är jag beredd att ta.

Följande citat är hämtade ur programmet…


Om jag inte gjort mina ingrepp hade jag nog
varit en tråkig djävla människa med högskoleutbildning och två barn.


Att göra en bröstoperation är inte konstigare än
att köpa en ny soffa.


Här behövs botox för att åtgärda muskelkraften
som är på väg tillbaka.

Jag kan inte låta bli att fråga
mig, hur kunde det bli så här? Vi lever i ett samhälle där segregationen skapar
enorma klyftor mellan människors förutsättningar. På flertalet sjukhus i
Sverige råder stora brister i vården pga besparingsting och nedskärningar. I
flera skolor råder köpstopp och total brist på extra resurser för elever med
svårigheter. Ideella organisationer syns allt oftare på sjukhus och i skolor då
resurserna inte räcker till. Vi möter dessa kontraster dagligen genom media och
i verkligheten. Ett samhälle där somliga inte släpps in och får möjlighet att
komma till uttryck samtidigt som så många har fullt upp med att stirra sig blinda på
sina egna kroppar pga av orealistiska ideal som skapar ångest hos unga
människor. Vad är det vi håller på med egentligen? Skapa oss en ny
krinolinklänning av stål, lindade fötter som gör oss oförmögna att gå eller är vi
bara förblindade av all belladonna vi droppar ögonen med?

Jag vill verkligen inte
skuldbelägga dem som är inne i skönhetsbubblan – de kan inte hjälpa att
jämlikhet och allas lika värde inte existerar. Och självklart påverkas jag
själv av rådande ideal och visst har tanken även slagit mig någon gång. Men att
sätta kniven i en frisk kropp och samtidigt riskera att operationen inte går
vägen, för det händer faktiskt att folk dör och får allvarliga konsekvenser av
sina ingrepp – det är det jag tycker är så hemskt, att människor är beredda att
betala det priset bara för att passa in i utseendenormen som skapas av
medialiserade manipulerade förebilder av den framgångsrika och lyckliga
människan som konsument.

Självklart finns tillfällen när
en plastikoperation är befogad och nödvändig. TV-programmet Skönhetsbubblan framställer
problematiken på ett tankvärt och intressant sätt, om allt fungerar som det ska
ska kommer du dit genom att klicka på länken nedan. Avslutningsvis och med risk
för att låta som en dinosaurie kan jag berätta att där jag växte upp fanns inte
ens tanken på att göra ett ingrepp i en frisk kropp oavsett hur missnöjd man
var med sig själv. Vi gjorde oss illa på andra sätt, solade solarium som
besatta för att få den då eftersträvansvärda hudfärgen och idag kan jag bara konstatera
att det mest eftersträvansvärda idealet för mig och många andra handlar inte om
hur man ser ut på utsidan – utan om att ha hälsan att kunna uttrycka sig och
leva sitt liv – för mig handlar den högsta statusen om att vara frisk och frågan
är hur ska människor kunna bli friska i ett sjukt samhälle? Jo genom att skapa
förebilder som lever sunda liv i sunda kroppar med tillåtande värderingar och
intellektuella ideal som skapar människor med självkänsla och självförtroende.

http://svtplay.se/v/2779983/skonhetsbubblan/del_1_av_3?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2786878/sb,p178194,1,f,-1



Internationella kvinnodagen!

Krönika Posted on 2012-03-08 15:19

Egentligen borde man anordna en jättestor
karneval och ställa till med en hejdundrande fest utan dess like. Media borde
fokusera dagens artiklar på framgångsrika starka kvinnor. Kvinnor som kan verka
som förebilder och inspirationskälla för andra kvinnor och främst för den yngre
generationen som behöver starka förebilder. Det skulle vara häftigt att samla alla åldrar och lyfta fram den styrka och
förmåga vi kvinnor bär med oss. Och på framsidan av dagspressen skulle bilden av
den starka kvinnan förmedlas till skillnad från den bild jag möttes av i morse.

Då när jag fick syn på ledaren i dagstidningen kände
jag en omedelbar irritation över att upptäcka hur sydsvenskan på kvinnodagen valt att framställa
kvinnan som det utsatta könet genom att fokusera på det negativa. Självklart är
misshandelsfrågor ett allvarligt problem som måste diskuteras men min tes lyder
– en dag som denna bör man fira och peppa kvinnor runtom i världen till att tro
på sig själv och våga ta för sig av livet. För det är ju trots allt så att om
vi inte tar för oss av det vi har rätt till, kommer någon annan att ta det på
vår bekostnad…

Rosen är en gåva från ica maxi, som alla kvinnliga kunder fick
idag. Men tulpanerna på bilden köpte jag till mig själv för att hylla mig själv på
kvinnodagen, tycker det skulle vara fel att hoppas på att mannen ska komma hem
med blommor, varför skulle jag sitta här och vänta? Vill jag ha blommor kan ju
köpa dem själv, eller hur? Men om han mot förmodan kommer hem med blommor blir
jag ju såklart glad, men det är inget jag förväntar mig. Har lärt mig av livets
skola att vill man ha något så får man ta det själv… precis som Madonna sjunger
i låten ”Beat goes on”…

(och självklart är jag medveten om det komplicerade i att jag befäster bilden jag såg imorse – dock på ett annorlunda vis eftersom jag lagt till rekvisita och text – men betyder detta då att jag befäster normen eller att jag använder den för att…)

http://www.youtube.com/watch?v=quktGrzYpRg&feature=related



En stjärna är född

Krönika Posted on 2012-02-24 20:20

Med tanke på att Estelle betyder stjärna är det sannerligen ett passande namn på en kronprinsessa. Estelle, Silvia, Ewa, Mary – måhända att namnen är oväntade och att det finns massor av åsikter om vad denna unga lilla dam ska heta, hon är ju trots allt en blivande tronföljare. Monarki – sannerligen att det är en sagolikt fin tradition vi har i Sverige, vi bor i ett land där det finns kungar och drottningar som föder prinsar och prinsessor – bor i slott och går på bal och nobelmiddagar, säkerligen har dem hästar och fina bilar – men framförallt bygger dem kommunikativa broar med representanter i andra länder. Broar som är viktiga för vårt samarbete med övriga världen, vårt kungahus representerar Oss på samma sätt som Vi till viss del representerar vårt kungahus när De är ute och marknadsför Oss – Sverige.

Sannerligen att familjen uppskattade mitt plötsliga infall av fredagsfrosseri i form av att äta prinsesstårta som dessert och för att göra det extra festligt utbringade vi ett trefaldigt leve för den nyfödda lilla sessans välgång och lycka.



den ”höga färden” i det offentliga rummet

Krönika Posted on 2012-02-21 21:16

Sannerligen att det är så in i vassen lyxigt och spännande att upptäcka och läsa en kommentar i kommentarsfältet… idag blev jag dock konfunderad när jag läste – “Vilken högfärdig blogg du har…” Charlott.

Likt den nörd jag gärna är och vill vara började jag fundera kring ordet högfärdig, vilket genast ledde in mig på spännande äventyr. Ett traditionellt ordbildningsträd delar upp ordet, hög(rot) / färd(rot) /-ig(suffix). Både hög och färd är alltså betydelsebärande och konnoterar till en högre färd – kanske handlar det rent av om en resa i form av en hög färd i ett flygplan på väg mot konstens och kulturens förlovade land.

Kanske handlar det rent av om att kunna se glädjen i det lilla och lyfta det som är fint och bra upp mot solen, placera det på piedestal i ett rampljus och tillåta det lilla i vardagen lysa upp och ta plats i det offentliga rummet. De flesta av oss känner säkerligen till kontrasten där det stora svarta tar plats på piedestalen och stjäl ljuset från allt som är fint, vackert och bra. Med handen på hjärtat är jag sannerligen övertygad om att låta ljuset och glädjen skina oavsett hur högfärdigt det må låta. Jag har en plats här i det offentliga rummet och den platsen vill jag fylla till sitt djup med ljus och glädje. Och om jag är riktigt skicklig kanske jag lyckas få det att bubbla över tills hela världen blir alldeles underbar!



vad ska man tro?

Krönika Posted on 2012-02-12 15:44

Ett av många skäl till att jag känner ett djupt och hängivet engagemang till mina högskolestudier är att det finns så otroligt många tillfällen att fördjupa sig i vardagliga frågeställningar. Just nu läser jag maktteori och diskursanalys, vilket kan låta girigt och abstrakt för den oinvigde. I själva verket handlar det inte alls om girighet utan snarare om ödmjukhet med tanke på att diskurs är ett sätt att tala om och förstå världen, och med tanke på att det finns maktstrukturer överallt i samhället är det naturligt att studera dessa.

Det handlar som sagt om att försöka förstå och definiera verkligheten utifrån olika teoretiska perspektiv och vinklar. Det handlar om att söka kunskap inom ett visst område med målet att förstå, vidareutveckla och i den kritiska diskursanalysen finns till och med förutsättningar för att uttrycka idéer som kan förbättra miljön för dem som befinner sig i underläge. Det handlar dock inte om att utse sig själv till en allvetande röst som utger sig för att sitta inne med alla svar eftersom kunskap är i ständig utveckling och förändring. Vi människor söker oftast nästintill förtvivlat efter svar på frågeställningar, eftersom det är vår naturliga drift att vilja veta. Vilket kan vara ett av skälen till att människan genom tiderna alltid varit lätt att manipulera och härska över genom olika former av tro och det handlar all tro från religiös, ateism till tro på det övernaturliga, tro på vetenskapen, den fria viljan eller ödet. Och det intressanta är att varje person är övertygad om sin tro och om att den är den rätta.

Hur vi än vänder oss är vi tvungna att ta ställning till ett flertal frågeställningar varje dag som rör allt från vilken tid vi ska stiga upp till vilket elavtal vi ska teckna, karriärsval, vilka butiker vi ska besöka och så vidare i oändligheten. Nyligen har jag fördjupat mig i Foucaults teorier eller vid närmare eftertanke tagit del av en bråkdel av Foucaults teorier som är väldigt intressanta. Han bekräftar så många fenomen jag själv upplevt och nu när jag får följa historiken bakom och får nya ord till min ordlista känns det så enkelt, självklart och samtidigt oerhört svårt och komplicerat. Själv är jag precis som alla andra- ibland följer jag dem jag tror på, ibland ifrågasätter jag som besatt och ibland sätter jag mig helt enkelt på tvären genom att välja bort det jag inte alls tror på.

Tycker dock att det är så i vassen frustrerande att tiden går så vansinnigt fort, att jag inte riktigt hinner gå in på djupet och vidareutveckla allt det där jag vill göra och åstadkomma. Jag vill också vara en professorer som får möjlighet att forska och undersöka sådant som intresserar mig och dessutom få betalt för min forskning. Jag vill också få tillgång till den sfär där det blir möjligt att leva ett sådant liv. Men i dagens verklighet med alla krav som finns i samhället är det svårt att göra klassresor för även om vi luras in i tron om att allt är möjligt – är vi trots allt inte mer än sårbara människor som tvingas till svåra beslut dagligen – när allt ställs på sin spets.



med en röd tråd

Krönika Posted on 2012-01-26 00:16

kanske tycks det märkligt att dagens och gårdagens inlägg är kategoriset som krönika trots att det inte medföljer någon längre bokstavstext…de senaste dagarna har jag bearbetat intressanta texter utifrån ämnet diskurs, språk och makt… som resulterat långa krönikor kring allvariga teman och en långa filosofiska dikter…

i disciplinens makt eller frihetens väljer jag att inte publicera dem..då det är ett ämne som berör mig starkt att jag vill välja de ord som ska sättas på pränt i det offentliga rummets korridorer med mer omsorg och noggrannhet…

istället får ni hålla tillgoda med den text som finns att läsa i bildspråket hos dagens och gårdagens fotografi. bild är text och bild är bildspråk…



texter

Krönika Posted on 2012-01-25 00:25



Årskrönika 2011

Krönika Posted on 2012-01-03 19:11

Nu har jag sammanställt årskrönikan som presenteras i fyra olika inlägg då tekniskaliteterna i bloggprogrammet sätter stopp för jättelånga inlägg med flera bilder…

Summa kardemumma känner jag mig själv nöjd med 2011. Visst har året inneburit en del omskakande händelser men dem har vi tagit oss igenom och därmed blivit starkare. Mycket fint har hänt under året då vi har haft möjlighet att unna oss resor, teater, musical, opera och massor av konstupplevelser. Vi har stiftat bekantskap med många nya kontakter – träffat människor som berikat tillvaron…och haft ett händelserikt och kreativt år…

och framförallt har jag haft ett underbart år tillsammans med min familj och jag vill Tacka dem för att de finns i mitt liv! Ljuset, Blomman och Kärleken! Vem som är vem får ni själv räkna ut…



januari – mars/ 2011

Krönika Posted on 2012-01-03 19:02

Januari: Som alltid inleds året med en nyårsfest tätt följd av födelsedagskalas för familjens ”Stenbockar” Emelie och Anders… På Malmö Opera njöt vi av Puccinis Madame Butterfly – en välbehövlig paus med tanke på att jag i skolan vid denna tidpunkt var totalt överhopad av uppgifter. Jag blev ägare till grytornas gryta, den ferrariröda Le creuiset i vilken jag vid detta lag hunnit tillaga många delikata rätter.

Februari: I februarimånad gav vi oss iväg till Hipp för att se den spännande föreställningen Mordet i Midlands. Jag erfor att ett inskickat förslag om en konstmingelkväll till byns lokala Galleri KVIS kom att leda till att jag som redan har fullt upp plötsligt tackade – Ja, jag kan försöka… till att rädda föreningens hemsida som stod utan webmaster…. Kär återträff med alias Cosmogirls och som jag har letat efter en bild där både jag och Marita lyckas se fotogeniska ut men alltid är någon av oss som lyckas göra en underlig grimas- därför valdes en där vi båda asgarvar med tanke på det skrattkapital vi samlar på oss när vi träffas…

Mars: Det ena leder till det andra och innan jag visste ordet av hade jag blivit både invald i KVIS styrelse och webmaster för KVIS hemsida – tala om utmaningar men vad gör man inte för att konstlivet ska kunna blomma på orten där man bor? Min man och jag firade 23 års – jubileum genom att jag följde med till Cambridge och tittade på konst på FitzWilliamsmuseum och distansstuderade medans han jobbade. Helgen tillbringade vi i London för att se musicalen Love never dies, av Andrew Lloyd Webber… vi hann dessutom med en liten tripp till vårt grannland och Lousiana för att se Picassoutställningen i sista minuten… och så hann vi se operan Hemligheter i Malmö.



april – juni – 2011

Krönika Posted on 2012-01-03 18:59

April : Aprilmånad blev förfärligt dramatisk med sjukdom …Tack och lov blev det snart bättre till vår stora lycka. Jag ljusade upp hallen med lite gräddvit färg. Efter det kopplade vi av med att bege oss till Hipp för att se teatern Mycket väsen för ingenting baserad på ett Shakespearedrama. Och lite Strauss? på Malmö Opera där den absintgröna älvan i Hoffmans äventyr kom att insirera mig till en målning

Maj: Min idé om mingelkväll i konstens tecken blev succé på Galleri KVIS, lokalen blev fylld av medlemmar som minglade, tittade på konst och lyssnade till trubaduren. Min födelsedag firade jag genom att representera Vuxenskolan på svedalas tjejmässa, där jag höll i aktiviteten inspirationsmålning. Detta var också dagen då min man överraskade mig genom att ”göra mig med systemkameran Nikon”, en gåva som jag använt i princip varje dag sedan jag fick den och den är sannerligen en källa till glädje för mig.

Juni: Jag avslutar denna säsong av sidoämnesstudier med ett lyckat slutseminarium för min uppsats på SOL i Lund! Och belönar mig själv med att inleda sommarlovet med en helgkurs i målning hos konstnären Cornelis Ooms i S.Åby. Jag tillbringar sommaren i målarhatt ute i solen där jag målar, målar och målar med en besinningslös passion.



Nästa »